Omhändertagande av barn

En av socialtjänstens viktigaste uppgifter är att se till att barn som befinner sig i en utsatt situation får det stöd och skydd som de behöver. Det kan innebära att föräldrar får den hjälp och det stöd de behöver för att kunna ta hand om sitt barn. För de allra flesta barn och unga som kommer i kontakt med socialtjänsten handlar det inte om en akut eller farlig situation utan den hjälp som erbjuds är frivillig och genomförs i samarbete med barn och föräldrar.

Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU

Den mesta hjälpen som socialtjänsten erbjuder barn och föräldrar är frivillig och det är alltid barnets bästa som är avgörande. Det är först när frivilliga insatser inte är möjliga som socialtjänsten har möjlighet att skydda barn och unga som är under 21 år med hjälp av lag med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Med stöd av LVU kan socialtjänsten placera ett barn eller en ung person i till exempel ett familjehem mot barnets och föräldrarnas vilja.

Omhändertagande av barn enligt LVU

Det måste finnas en påtaglig risk för att barnets hälsa och utveckling skadas för att ett omhändertagande enligt LVU ska ske. Det kan handla om missförhållanden hemma eller barnets eget beteende. Ett exempel är att det förekommer våld hemma och barnet behöver snabbt komma bort från en farlig situation. Ett annat exempel är om barnet begår brott, använder droger eller utsätter sig själv för fara

För att LVU ska kunna användas behöver tre förutsättningar vara uppfyllda:

Det ska föreligga ett missförhållande som har anknytning till den unges hemmiljö enligt 2 § LVU (de så kallade miljöfallen) och/eller till den unges eget beteende enligt 3 § LVU (de så kallade beteendefallen).
Missförhållandet ska medföra att det finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas.
Behövlig vård kan inte ges på frivillig väg.

Hur går det till?

Socialtjänsten gör en utredning av barnets behov och kan föreslå att ett barn ska omhändertas, om det är vad som krävs för att skydda ett barn. Det är socialnämnden som ansöker till domstol om ett barn behöver omhändertas. Det är alltid en domstol som fattar beslut om ett barn ska omhändertas enligt LVU. Både barnet och vårdnadshavarna har rätt till ett offentligt biträde, vilket innebär juridisk hjälp som betalas av staten. Domstolens beslut kan överklagas och det offentliga biträdet hjälper till med det.

Ett beslut om omhändertagande ska upphöra när det inte längre behövs. Var sjätte månad ska socialnämnden ta ställning till om barnet ska fortsätta vara omhändertaget. Barnet får en egen socialsekreterare som har kontakt med barnet och som noga följer hur barnet har det. Målet med en placering i ett annat hem är i de flesta fall att barnet ska flytta hem till sina biologiska föräldrar igen.