Svalnäs
Svalnäs ligger i norra Danderyd på gränsen mot Täby.
Svalnäs kännetecknas av sina stora ekar varav de flesta är inventerade i Länsstyrelsens jätteträdsinventering. Området beskrivs som det bäst bevarade ekbältet i norra Europa. Detta tack vare det förbud som fanns förr mot att fälla ekar eftersom de tillhörde kronan.
Svalnäs var en bondby med en eller två gårdar med åkrar och slåtterängar runt om kring. Först under medeltiden börjar man begrava sina döda på kyrkogårdar och innan dess hade varje gård sin egen gravplats. Namnet Svalnäs är sentida och det ursprungliga gårdsnamnet är okänt.
Svalnäs gravfält
Svalnäs gravfält består numer av två delar. I söder bildar gravarna en imponerande silhuett där de på rad ligger utmed ett smalt bergskrön. Den största är en hög på 17 meter tvärsöver och med en höjd på nästan två meter. Ytterligare ett tiotal högar och tjugo runda stensättningar ligger under de gamla högvuxna ekarna som skuggar gravfältet. Där finns också en ovanlig rektangulär stensättning, 5 gånger 11 meter stor och med en halvmeterhög kantkedja av stenblock.
Den norra delen av Svalnäsgravfältet ligger nästan dolt under täta lövträd. Det rymmer ytterligare 13 högar och 27 runda stensättningar.
Anläggningarna sträcker sig in i parken som omger Svalnäs. Sannolikt har det från början rört sig om ett enda långsträckt område, som delats genom grävningar och trädgårdsarbeten. Den södra delen tycks ändå förhållandevis orörd. Tillsammans med Ekebys södra gravfält är de de mest välbevarade och kanske vackraste gravfälten i Danderyd. Intrycksmässigt är de däremot helt olika.
Medan Svalnas ståtar med sina gravhögar omgivna av den nya bebyggelsen ligger de anspråkslösa Ekebygravarna fortfarande i avskildhet, skyddade av betesmarken, på en udde i den forna sjön.
Svalnäsområdet är väldigt speciellt och sköts årligen med slåtterbalk. Kullarna krattas även årligen vilket har resulterat i en väldigt rik ängsflora.