Stenålder

Pilar och yxor

De äldsta kända spåren av att människor varit här kommer redan från mitten av yngre stenåldern (omkr 3300-2200 f Kr). Det är bland annat tre så kallade tjocknackiga stenyxor.

Den ena är bara någon decimeter lång. Den är gjord i en mörk och tät bergart och är omsorgsfullt och vackert slipad på alla sidor. Yxan hittades 1924 av skolflickan Aina Holmberg ca 300 m norr om Enebybergs järnvägsstation. Den löstes in för fem kronor och förvaras nu på Historiska museet.

Den andra yxan påträffades omkring 1950 på tomten Klingstavägen 20. Den är huggen i gråaktig flinta som sedan slipats fint på bred- och smalsidor. Flinta finns inte naturligt i dessa trakter och har därför sparats som ett dyrbart material.

Ytterligare en yxa påträffades 2006 på Platåvägen i Stocksund. Yxan är tjocknackig, av grönsten, ca 10 cm, antagligen daterad till yngre stenåldern. Området vid Platåvägen var troligtvis under stenåldern en liten ö i en vidsträckt skärgård.

Svårare än yxorna att datera, men troligen från slutet av yngre stenåldern, är en flintpilspets med fäste för skaft. Den påträffades på tomten Kevingestrand 43. Fyndplatsen ligger mindre än 20 m ö h och långt under dåvarande havsytan. Kanske har pilen tappats eller avlossats från en båt? Se karta

Öar i ett stort hav

Under mellersta yngre stenåldern befann sig strandlinjen ungefär 30-35 meter högre än idag. Det största sammanhängande området utgjordes av de bergiga höjderna i nuvarande Rinkebyskogen som bildade en 2-3 km bred ö. Yxan från Eneby kommer från detta områdes nordöstra del.

Höjderna vid Kevinge, Mörby, Berga och Klingsta - där flintyxan hittades - bildade en krans av mindre öar. I sydväst framträdde krönen vid Mörbylund, Stockby, Söderskogen och Långängen som kala skär. Öarna fortsatte närmast åt Täby- och Sollentunahållet. Lidingö utgjorde en sammanhållen ögrupp medan Solna i stort sett låg helt under vatten.

Ännu inga danderydsbor

Sammanlagt omfattade öarna innanför Danderydsgränsen redan ett tiotal kvadratkilometer. Man kan dock inte räkna med några fasta bosättningar under denna tid. De föremål som påträffats kommer troligen från färder och tillfälliga uppehåll i samband med t ex fiske och säljakt. Området kan knappast ha lockat några stenåldersbönder. Höjdpartierna bestod, då som nu, mest av stenig och blockig morän kring kalspolade krön.