Äppelsorter i Cedergrenska parken

Karta över fruktträd i Cedergrenska parken

Borgherre/Bullerhus

Namnet Bullerhus har äpplet fått för att kärnorna ofta skramlar när man sätter äpple intill örat och skakar det. En mycket gammal äppelsort som enligt pomologen Olof Eneroth härstammar från Sachsen. I Sverige har vi odlat äpplet åtminstone sedan 1700-talet. Trädet är friskt och lättodlat. Äpplena används till bakning och matlagning. De mognar i november och kan hålla in i januari, ibland längre. 

Frösåker

Sitt namn har äpplet efter gården Frösåkeri Västmanland där pomologen Olof Eneroth hittade äpplet i mitten av 1800-talet. Trädet är friskt och lättodlat och blomningen utomordentligt vacker, rosaskiftande. Äpplet är gult, gott och med god motståndskraft mot sjukdomar. Frukten mognar i oktober och håller till jul. 

Gravensteiner

Den här mycket gamla äppelsorten kan ha sitt ursprung i en frösådd vid slottet Graasten i Danmark. Vi har odlat Gravensteiner sedan åtminstone 1700-talet i Sverige. Plockas i oktober och håller till jul, ibland längre. Äpplena är underbart saftiga, krasiga och välsmakande. Träden har ett brett, kraftigt växtsätt som gör att det använts som vårdträd. Frukterna är kraftigt röda och stora. Triploid, befruktar inte andra så lätt.

Ökna lökäpple

Ökna lökäpple har ett okänt ursprung. Det har sitt namn efter Ökna gård i Sörmland. Den kände pomologen Olof Eneroth  fann sorten växa där och vid andra gårdar i landskapet. Trädet är friskt och härdigt, kan växa på de flesta jordar. Stammen blir ofta vackert vriden och frukten  är motståndskraftig mot sjukdomar. Äpplet är ett stort, gott, gulrött vinteräpple. Det har ett annorlunda, päronliknande utseende: bredast vid flugan och smalast vid skaftet. Lagringsbart.

Vit Astrakan

Vit Astrakan var förr en vanlig äppelsort i Mälardalen och andra delar av mellersta Sverige. Det är också i mellersta Sverige och längre norrut som detta sommaräpple får en mycket fin smak och saftighet. Ett känsligt äpple som kräver god trädvård för att inte drabbas av svampangrepp.

Åkerö

Åkerö är det mest älskade äpplet i mellersta Sverige och i parken förekommer det i flest exemplar. Det färgrika, tegelröda, avlånga äpplet har ett blekgult kött som är mört, saftigt och oerhört välsmakande. Mycket gammal svensk äppelsort som härstammar från Åkerö säteri i Södermanland. Moderträdet finns fortfarande i livet och anses nu vara minst 300 år gammalt. Det ger fortfarande frukt. Ett tag var trädet i så dålig kondition att man på 1880-talet var nära att hugga ned det men det räddades av Hushållningssällskapets länsträdgårdsmästare som beskar och jordförbättrade för det, varefter det repade sig. Åkeröträdet är mycket härdigt och klarade de svåra krigsvintrarna utan problem. I början av 1900-talet var äpplet Sveriges mest odlade frukt och fortfarande finns många träd kvar, särskilt i Mälardalen.

Trädet är mycket starkväxande och vill bilda krona högt upp, varför det växer uppåtriktat under lång tid. Karaktäristiskt är stamskotten som bildas när trädet nått medelåldern. Dessa är trädets försäkring om att överleva som individ – om den höga kronan skadas kan de lägre stamskotten ta vid och bilda ny krona. Frukten har en mycket karakteristisk avlång form och ibland överbyggt skaft, tunt fruktskal med färger från tegelrött till grönt.

Äpplet skall plockas i början av oktober och det kan ätas under november och december och lagras ytterligare en tid. Frukten är mycket god och fruktköttet är fast och saftigt. Tyvärr kan man få vänta länge på frukten efter plantering, 8-10 år är inte ovanligt och bördigheten kan komma vartannat år eller mer sällan. Pga. det upprätta växtsättet har många Åkeröträd stympats och har därmed förlorat möjligheterna att uppnå höga åldrar. Kräftsvampen Nectria galligena har drabbat nästan alla hårt beskurna åkeröträd vilket också leder till att de gamla träden blir allt färre. 

Cox Orange

Cox Orange är en äppelsort av brittiskt ursprung. Äpplena är företrädelsevis gröna med röda inslag, ganska små och har en syrligt frisk smak. Äpplet är inom gruppen guldrenetter.Cox Orange kan ha fått sitt namn efter färgen, orange, eller sortens förälder den brittiske fruktodlaren R. Cox. Han lär ha sått i början på 1800-talet nio kärnor av äpplet Ribston. Två av dessa kom upp och blev moderträdet till Cox Orange och Cox Pomona.

För drygt hundra år sedan blev det populärt att odla Cox Orange i södra Sverige och många anser alltjämt att inget äpple smakar bättre att äta naturellt. Äpplet är en vinterfrukt som plockas från november till januari. Grundfärgen är gulgrön med en  kraftig rodnad. Det är ett ganska litet äpple med en svagt söt, päronliknande smak. Lämpar sig bra att lägga in.

Ingrid Marie

Skapades under Cedergrens glanstid i 1900-talets början. Ingrid Marie har fått sitt namn efter dottern till den lärare, K. Madsen, som en gång hittade trädet på Westfyn i Danmark. Ett litet träd växte, troligen från fröplantor av ett Cox´s Orange, upp bland hallonplantor. Detta hände omkring 1910 och nu är det en av de mest odlade sorter i vårt land. Trädet är tämligen härdigt (zon I-III) men det bör få ett rätt varmt läge.

Frukten behöver nästan ingen presentation eftersom den är så välkänd. Den har rund form och kraftigt brunröd färg med ljusa punkter. Smaken är frisk och fin med lätt kryddad arom. Ingrid Marie har god hållbarhet och kan i regel lagras ända in i januari månad. Plocka äpplena i början av oktober och slå helst in frukten i papper för att förhindra uttorkning. Se upp med gloesporiumröta och se över äpplena med jämna mellanrum för att plocka bort angripna frukter. Främst är äpplet en ypperlig dessertfrukt men den kan även användas i sallader, kakor och pajer.